Knappt återhämtat mig än. Blev en tidig lördag. Upp vid halv sex på morgonen för att sätta sig på en av tre bussar mot Köpenhamn klockan sju.
Resan gick bra. Men fy fan va varmt. Blev ett stopp någonstans utanför Ljungby, om jag inte minns fel. Sen ner mot Helsingborg för att ta färjan över till Helsingör. För att sedan åka de sista fyra fem milen till huvudstaden av Danmark. Halv ett var vi framme. Sex och en halv timmar innan första start. Det blev ganska olidligt i värmen. Men alltid kul att strosa runt i huvudstäder. Käkade entrecôte på ett ställe vid namn Vagabondos. Oerhört fulsnyggt namn på en restaurang. Vid femtiden bar det av tillbaka till Parken (vi parkerade bussarna där direkt när vi kom fram). Snacka om att man var i ett ölglatt land. Carlsberg-vagnar var tjugonde meter och ett antal stora pubar, och det bara på ena sidan. Många medresenärer var redan nu rejält dragna vill jag lova. Men in kom de. Innan vi gick in var det autograf-session med Risager, Hancock, Bjarna och Andreas. LIka bra att förgylla det dyra programmet med deras kråkor tyckte jag. Passade på att hålla följande korta konversation med Andreas:
"Du vinner lätt ikväll va?"
"Nehe du. Lätt blir det i alla fall inte."
"Ne men du vinner. Lycka till!"
"Tack."
Ja, något i den stilen i alla fall. Vi vet ju alla vem som vann sedan. Eller ja ni kanske inte vet. Men Andreas Jonsson slog till och vann. Danskarna lurade två lördagar i rad på Parken. Snacka om förnedrande. Danskar är inte speciellt osportsliga av sig. De är riktigt trevliga. Men när Andreas körde tufft mot vår andra Dacke-favorit, dansken Hans Andersen. Då jävlar brast det. Vilket liv. Det buades så jag vet inte vad. Aldrig vart med om maken. Ok, de tyckte det var fullt. Och det var rätt hårt av Andreas, men inte ens Hans sa nåt direkt mer än att det är sånt som händer och att det var en "race incident" sen under intervjun direkt efter. Men publiken hatade nu Jonsson. Han hade kört bort Hans från finalen, då detta skedde i semin. Lite synd då de båda var klarar för final då Antonio Lindbäck körde i på eget bevåg och orsakade en omstart utan sig själv. Denna tog Nicki isället, och hans missade som sagt. Anotonio som för övrigt äntligen gjorde en kanontävling. Det var stor skillnad denna kväll. Gött! Danskarna buade konstant. Förståerligt. Men när de även gjorde det under hela svenska nationalsången, då jävlar. Det är så jävla dålig stil. DANSKJÄVLAR! 3-0! Nåja. Vi sjöng för fulla muggar och en filmkamera snappade upp både mig och Johan, så vi syntes väl en fem sekunder live på SVT24. Respekt! Autografer på svartvita idolkort beställes via mail. (OBS:Begränsat antal.)
Det var hemskt kvavt och varmt inne på Parken. Taket var av någon sjuk anledning stängt under hela tävlingen. Riktigt äckligt. Men vad gjorde det. Det var kul och Andreas tog hem det! Ölen flödade, minst sagt. Jag själv är sparsam med alkoholhaltigt då jag är på sportevenemang. Vill inte råka missa något. Jag bara är sådan.
30 400 personer var det inne på arenan. Mer än jag trodde. Jag trodde på runt 25 000. Riktigt bra, danskjävlar.
Mellan arenan och bussen, ca. 200 meter, bar jag min stora svenska flagga stolt. Fy fan va skit jag fick höra. Inte för att jag förstod något. Danska går inte fatta. Danskar förstår inte svenska. Men värst av allt, de förstår inte engelska heller. Då vet ni. Men jag bara log och mumlade "3-0…" några gånger. En kille sjöng "Fuck you! Fuck you! Fuck you!" åt mig. Jag replikerade med en lyft flagga, ett brett hånskratt och "Fuck you too…". Danskjävel. Hans polare hälsade och var glad. Respekt.
Nu bar det av hemmåt. Många fulla själar. Men de slocknade fort de också. Resan gick fort. Lämnade Parken runt halv tolv. Framme i Målilla kvart i fyra. Lyckades sova nästan hela vägen.
Danskar är inte osportsliga.
Bara dumma i huvudet.
Lite bilder:

Framme i Danmark. Eller ursäkta. Skåne.

Skulle lika gärna kunna simmat över.

Busschauffören tyckte vi skulle slänga allt skräp i Danmark. Sagt och gjort.

Det är faktiskt rätt fint i Köpenhamn… *mummel*

Parkens ena kortsida. Inte bara träden som bidrar med grönt…

AJ var på humör.

Risager och alltid lika sköna Hancock.

På plats. Förarna uppradade för presentation. Fyrverkeriröken letar sig ut. Ja, ni vet ju hur det gick sedan.