Lasse Lagerbäcks “utbrott” efter matchen igår.

Jag förstår honom. Ljungberg är en av de bästa och får därför spela mycket. Så visst är journalisten/journalisterna ute efter att vinkla.

Håll i Lasse!

Ikväll blir det sista festen i Lkpg.

Jag får vika mig och skippa speedwayen för fucking jävla Euro Vision. Suck. Men okej. Det passar väl bättre till fest än speedway. Okeeeej då.

10 pers i min lägenhet. Få baxa in folk under soffan eller nåt. Ingenting är omöjligt!

Peace out och simma lugnt!

Fan alltså.

Då har jag gjort det igen. Dissat ett band pga nåt dumt. I detta fall antar jag att jag dissade dem pga namnet.

Familjen.

Såg en video på Youtube. “Det snurrar i min skalle”. Grymmelåt!

Hoppas resten är lika bra! Då blir jag glad.

Stefan Holm på Sportbladet har skrivit en riktigt bra artikel om sport i Småland.

Läs den här.

“Häst skjuts på torget idag 14.00″

Jag kommer inte sakna Linköping för fem öre. Inte som stad. Jag kommer kanske att sakna närheten till ALLT, aldrig någonsin några långa sträckor att ta sig. Däremot kommer jag definitivt att sakna en del folk jag lärt känna här. Och sist men inte minst de vänner jag har kvar här i hålan.

Om det är någon läsare av denna blogg som känner till någon ledig lägenhet (etta eller mindre/billig tvåa) i Stockholm får ni gärna höra av er till mig! Maila då genom kontaktformuläret.

Har inte fattat att det är sant ännu.

Det känns helt overkligt. Och när jag inser att det trots allt inte är en dröm. Ja, då känns det som jag svävar på moln.

När jag la mig i sängen bredvid Katja efter firandet och hockeyn inatt kändes det speciellt. Jag insåg att jag inte hade lagt mig för att sova en enda kväll/natt på nästan ett år utan att ha ekonomisk ångest och räkna pengar i huvudet. Men nu behövde jag inte det. Och det kändes så sjukt jävla bra. Det känns för jävla bra.

Visst är jag “fattig” just nu. Men jag vet vad som vankas om en dryg månad bara. Så jag behöver inte sitta och trycka på de där futtiga pengarna jag har som en liten mat-buffert. Jag får ett par akassor till innan jag börjar jobba. Så jag kan verkligen njuta redan nu. För jag vet vad som komma skall.

Snart ska vi ner på stan. Och jag behöver inte hålla igen längre. Hålla igen så som jag allt som oftast behövt göra, men inte alltid klarat av. Säger inte att jag ska ut och tok-spendera. Men jag kan. Jag behöver inte hålla igen.

Avlustar med dagens låt. Den har gjort mig deppig länge nu. På grund av titeln, som så ofta inte har stämt in på mig. Jag har varit glad som jag nästan alltid är. Men innerst inne har det varit oerhört tungt. Jag har känt stor hopplöshet och inte alltid sett en framtid innehållande det jag vill jobba med och det jag vill kunna göra utan att min köp-ångest ska slå mig på käften varje gång jag gjort av med pengar. Men nu kan jag bara njuta. Det sköna är att veta att “I don’t love anyone” inte stämmer.

Covenant - Happy Man

I don’t love anyone
No I just want my fun
I’m a happy man
Yes I’m a happy man

Ett telefonsamtal.

Ett besked.

Lycka.

Tårar.

“Du skojar inte?”

“Nej. Jobbet är ditt. De valde dig.”

(tystnad)

Om några veckor sitter jag med ett bra och intressant första ingenjörsjobb i huvudstaden.

Äntligen är det min tur.

Tack.

Nu börjar livet. På riktigt.