tisdag 26 augusti 2008
Satt och funderade på mitt liv på t-banan på väg till jobbet i morse. För drygt två år sedan satt jag i Linköping. Jag pluggade fortfarande men var i slutfasen och sökte jobb. Redan då kollade jag lägenheter och jobb i Stockholm. Men jag var lite skraj. Jag var inte säker på om jag ville. Kändes så tryggt i Linköping, trots att framtiden där var oviss. Jag blev kvar där i ytterligare 2½ år.
Men nu sitter jag här, med ett bra och välbetalt jobb, i vår kungliga huvudstad. Det som jag funderade på innerst inne redan då, för över två år sedan. Och det känns så jävla rätt. Trots att jag inte hittat något eget boende än. (Tack Tommy för att du är en så jävla äkta och sjukt bra vän!)
Jag har mina bästa vänner här. Jag har ett jobb. Jag har pengar. Jag bor i Sveriges överlägset finaste stad där inget saknas.
Det går bra nu. Men jag är inte insnöad i det. Saker kan ändras fort. Som vi alla vet.
Feeds är ej medräknade. Antal som läser via det syns nedan.
